Det är utgångspunkten för min nästa tavla...

Vi som älskar, som omhändertar, hjälper, fixar, föder med näring och omsorg.

Vi som längtar efter bekräftelse och uppskattning från dem vi stöttar och älskar.

Vi som orkar när de inte orkar.

Vi som tar det största ansvaret.

Vi som skapar människor som snart tar en för givet.

Därför att vi låter det hela övergå i en slags kontroll, över att vilja för väl och med ett samvetet skenar åt båda håll.

Vi är fyllda av fruktan för att dem som vi älskar för mycket inte skall klara sig utan oss.

Fast det ser vi inte då.

Vi har hamnat i ett medberoende förhållande.

De hjälper oxå oss att upprätthålla den situationen, tills de helt plötsligt får nog, och känner för att göra som de vill utan att ta ansvar för det.

Och det går jättebra.

För vi har  sett till att hjälpa dem vi älskar för mycket, genom att ta ett stort ansvar i många situationer.

Och när vi är så uttmattade av ge och inte få, är det försent.

Vi sitter där och känner oss svikna och ledsna över att bli bortkopplade.

Det enda vi gjorde var att att älska dem av hela hjärtat.

Så att vi glömde av oss själva.

Men det finns alltid en  chans till en Kovändning vänner.

Jag kommer alltid att älska för mycket...Jag älskar kärleken.

Störst av allt är kärleken :)

Ibland kan ett Nej vara att visa kärlek, det kan vara fyllt med ängslan över vad som då kan ske.

Dock är det värt att vara Nej-sägare.

Det går bättre ju mer man tränar på det. Det är oxå att visa kärlek.

Det är ett bra sätt att vinna respekt och tydlighet. Och ett vist sätt att vinna tillbaka en värdighet som man ville ha från början.

Varje människa har ett ansvar att leva sitt eget liv och gå vidare med det.

Dock vet jag nu, att om man glömmer av att respekten inte finns med, så går det illa.

Man vaknar upp med en känsla av övergivenhet och fattar inte hur det kunde gå så där fel. "Man har ju bara försökt att vara snäll och hjälpa!"

Men jag kommer aldrig att hänge mig åt kasta pärlor för svin något mera.

Jag har lärt mig att tycka om mig själv mer och mer.

Så nu går vi vidare på den smala vägen, jag och mitt samvete. Vi är faktiskt ganska övverens.

Även om rädslan för vad som kan hända är större just nu.

Så har jag gjort mitt val.

Må Gud beskydda oss.

Trevlig Helg Blooggers....Blessings

 

Kaisa

2 september 2011 13:41

"Tuff love" ger många gånger den största insikten.... Kram ♥

http://andestyrka.blogspot.com

 

optimist

2 september 2011 15:02

Oj, så många tankar och visdomsord att tänka på och begrunda.
Trevlig helg Blessing och kram.

http://optimist.bloggplatsen.se

 

Eva

2 september 2011 15:20

magkänsla går jag mycket på. Dina alster är som godis för själen-, Trevlig fin helg. kram

 

Piedra

2 september 2011 16:50

Mycket klokt skrivet! Jag är också en av dem som älskar för mycket. Och ger för mycket. Jag vet inte hur många gånger jag har gett slut på mig själv. Halkar in i det gång på gång. Men nu försöker jag bryta det beteendet med hjälp av min terapeut. Att säga nej kan dels vara kärleksfullt menat mot någon annan, men också mot en själv. Och jag måste börja visa mig själv större omsorg och kärlek. Ser fram emot att få se fler av dina fantastiska alster! Kram!

http://piedra.bloggplatsen.se

 

Måna

2 september 2011 17:03

Så klokt så!! Alla är värda att få det dom ger. Du är värd 100%! kraMen

 

Kerstin

2 september 2011 18:48

Du har gjort ett bra val,vännen.Du är på rätt väg..
Gud älskar dej in i den rättigheten och friheten...att älska dej själv.. Kramar om.

http://någonstansisverige.se

 

Bling

3 september 2011 08:20

Ett bra inlägg om något som är svårt. Vi gör nog mest för andra genom att ta hand om oss själva.
Tack för tipset med äppelmos.. har frusit in och äter äpplena som de är. Kanske blir det mos me ..får se.. för det är fullt i trädgården :O
Kram

http://savebling.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Skriver lite tafatt några rader för att vänja mig vid att skriva lite bloggeri igen. Hjärtröttheten är nu utredd hos proffsen och det är ju som jag sagt hela tiden. Men ni vet hur det är. Det skall ältas och läsas och skickas hit o dit och sen ...

  Jag fick nog helt enkelt bloggtorka och annat som jag glömt av. Men nu känns det roligt att skriva igen. Så jag hoppas att det blir konternuerligt. Lite update då. Lilltösa har börjat på gymnasium och läser till stylist. Jag kommer att lägga ...

  Hej alla gamla och förhoppningsvis nya bloggarvänner.   Länge sedan Blessing lade händerna på tangentbordet för att beskriva vardagen och dela livet från den Värmländska "hufvudstaden".   Jag undrar vilka av de gamla kamraterna som är kva...

  Augusti älskade augusti..Ännu bättre september, oktober, november      Vilken sommar vi har haft. Nu måste väl ändå soldyrkarna vara glada? Jo jag har lidit. Och idag ör det 17 grader ute och jag tycker det är skönt. Jag älskar att solen ly...

  Och faktiskt så hade jag Gevalia att bjuda på hehe! Stortösa ringde på förmiddagen igår och sa att hon längtade efter mami.Droskföraren är gammal bekant och det var riktigt trevligt.   Lilltösa blev riktigt glad.Hon har börjatsommarjobba in...