Men denna gång låter jag det inte springa före mig..
Jag gör som med hunden, den skall gå fot eller tre steg bakom. Punkt slut.
Jag har den styrkan nu att hålla ett visst avstånd.
Idag blir det en ansträngande dag rent psykist. Men förhoppningsvis skall väl jag få några veckors andningsrum.
Blessings Bloogger....
Piedra
23 november 2011 11:29
Vad kan man göra annat än att kämpa på, hur tungt det än är? Enda fördelen man har är att man gått igenom mycket förut och någonstans inom sig vet att man kommer att överleva även den här gången. Skickar dig stora styrkekramar! ♥
http://piedra.bloggplatsen.se
paloma
23 november 2011 11:45
Ja våra synder tar han ju på sig..Men i bland känns fet tungt!!! och man tvekar!! hoppas det går bra för dig i dag..det du skall göra! kram
http://www.paloma.bloggplatsen.se
eva
23 november 2011 18:21
HOPPAS ALLT HAR GÅTT BRA . Trots det tuffa och jobbiga, så hoppas och ber jag, att din inre styrka övevinner detta <3
kramar om!
optimist
23 november 2011 20:34
Ibland blir det bara nästan för mycket. Det känns som om tron ska prövas.
Du gör helt rätt med hunden, så det är bra taktik. Fint att du känner att du orkar. En dag i taget.
Rolig och talande teckningar.
Många varma kramar till dig.
http://optimist.bloggplatsen.se
Ariel
24 november 2011 11:27
Kom att tänka på den där historien om fotspåren i sanden. När mannen trodde att gud lämnat honom, fast egentligen hade han burit honom.
Kramar till dig!
<3
http://www.arielsblogg.wordpress.com